Konferens

Jag har aldrig gillat konferenser. Har just kommit hem från en med jobbet. I och för sig var det trevliga kamrater, vacker omgivning och god mat. Och till råga på allt fick jag bo i en egen liten gul stuga med altan och utsikt över havet. Vi var på kursgården Almåsa, åt Västerhaningehållet till.

Jag är inte så förtjust i de alltmer populära teambuildingövningarna där vi denna gång lekte med bollar, rep, hinkar, förbundna ögon, pussel etc. Men man måste ju ställa upp ändå när man tillhör ett lag - det går inte att svika sina kamrater. Dessutom vann vi - jag tror det fanns några väldigt tävlingsinriktade i vårt lag.

Ett stående inslag är också någon flummig föreläsare som ska få oss att bli bättre människor. Denna gång var ämnet "Hur klarar man bäst en förändring i livet?" Flummigt, virrigt, motsägelsefullt och ovetenskapligt tyckte i alla fall jag att det var, men jag är väl alldeles för negativ. Jag borde öppna mina sinnen och släppa in de ideér som andra så vänligt försöker ge mig för att få mitt liv mer fulländat. Den här sista meningen var väldigt flummig den också.

Det var i alla fall två förlorade arbetsdagar. Det jag hade kunnat åstadkomma får jag nu göra senare. Det gäller nu att åter visualisera målet för att nå optimal effektivitet - det har jag lärt mig på konferens.