Ikväll när jag varit på Stadion och sett på fotboll hamnade jag, för att ta skydd från regnet, i en busskur i Fruängen. Normalt brukar jag promenera från tunnelbanan och hem, men vädret spolierade mina vanor och sänkte mitt score i stegräkningstävlingen.
Rakt över gatan ligger ett nybyggt höghus. Framför porten stod en man som till synes dansade hula-hula. Efter ett tag förstod jag att han var tämligen stagad och antagligen hade firat Djurgårdens 2-0 seger över Gefle. Han hade nämligen en blårandig tröja under jackan.
Det som påminde om hula-hula var hans sökande efter portnycklarna. Han gick igenom ficka efter ficka utan resultat. Antagligen visste han inte vilken ficka han hade börjat med för han fortsatte varv efter varv.
Redan på fjärde varvet hittade han nycklarna. En stor knippa. Vilken gick nu till porten? Osäkert!! Han provade och provade men verkade till sist vara ganska säker på att han hittat den rätta. Och då skulle den ju in i därför avsett nyckelhål. Svårt, jag tror att han ansåg att porten rörde sig. Han avslutade experimentet och gick ut på gatan och tittade uppåt. Jag är osäker på om han övervägde att klättra upp eller om han insåg att han bodde för högt upp för att skrika.
Hans tillstånd berodde förmodligen på ett överskott av flytande varor, och nu blev det akut att lämna tillbaks lite av dessa. Gylfen ner och Ahhhhh, det var skönt!!
Han hade antagligen försökt andra sätt innan jag kom, och han återgick förmodligen till dessa nu. Portkoden: Vilka siffror var det nu.... och i vilken ordning och är inte knapparna väldigt små? Ett oöverstigligt problem. Mobiltelefon nästa......nu var det bara det att knapparna där är ännu mindre. Hopplöst.
Då provar vi väl med nyckel igen...vilken var det nu?
Då kom 163:an och jag klev på och lämnade denna järnkamin åt sitt öde. Taskigt av mig, eller?
1 kommentar:
Han står nog kvar där än
Skicka en kommentar