Utsikt mot Solta från Splits usiktsberg
Tidig uppstigning krävdes för att hinna med planet som lyfte bland de första denna Arlandamorgon. Det visade sig att vi hade mycket gott om tid eftersom trafikstockningar är sällsynta vid halvsextiden på morgonen. Som vanligt blev det lite parkeringsbekymmer, vi fick inget kvitto av maskinen. Dumma vi, som inte förstod att det egna kontokortet man stoppat in, och fått i retur, var kvittot. Vi fick i oss en lätt frukost på flygplatsen som grävde ett stort hål i reskassan. Löjligt höga priser. Vi skulle flyga med Sterling och byta plan i Köpenhamn. Personalen i incheckningen upplyste oss om att flygbolaget inte erbjöd tjänsten att tagga bagaget hela vägen till Split. Vi skulle alltså vara tvungna att checka ut bagaget i Köpenhamn och checka in det igen. Och vi hade enligt tidtabellen bara en timme i Köpenhamn. Och man måste checka in minst 40 minuter innan avgång. Förbannelse över alla lågprisbolag. Men nu tog flighten till Danmark lite kortare tid än beräknat. Så än fanns det hopp – iväg till bagagebandet, och där skyltades det med att väskorna skulle komma om 25 minuter. Allt hopp ute. Hustrun och jag började diskutera om vi skulle flyga vidare utan bagage, eller….? Då startade bandet oväntat och våra väskor kom allra först???? Kuta, kuta, kuta till incheckningen …..och med 3 minuter till godo lyckades vi komma med vår beställda flight.
Våran lilla ärta
Vi löste ut vår lilla hyrbil på flygplatsen i Split. Tack och lov för att den var liten. Att parkera i Kroatien är ingen barnlek. På alla mer eller mindre lediga utrymmen står det bilar. Alla trottoarer är sprängfyllda av parkerade fordon, så man får promenera på gatan. Efter lite irrande kunde vi hitta vår lägenhet och installera oss. Jag hade hittat ett litet pensionat med tre rum på Internet. Guesthouse Vrlic visade sig vara ett litet gulligt pensionat med tre rum, varav ett med kök, vårat. Det sköttes av en snäll farbror som mest kunde tala tyska, så det blev en blandning av alla språk när man pratade med honom. Nu skulle vi bara bo där i två nätter innan det var dags att ge sig ut på öarna. Men det var trevligt och billigt.
Lena shoppar en ljummen Splitkväll
Billigt, ja, vi fick en chock redan när vi gick ut för att möta Kroatien med en inledande lunch. Allt var så billigt att man skämdes för att betala, nästan bättre att ta en springnota! Jag tog en halvlitersflaska öl till maten. Nitton kronor. Jag SMSade genast hem till mina kompisar för att bräcka dem lite. Det visade sig senare att vi givetvis satt på en turistfälla och att detta var veckans dyraste bira. Normalpris för en halvliter var annars mellan tolv och femton kronor. Det var lätt att förköpa sig. Allt var billigt. Mat & dryck, fisk var dyrast - men inte dyrt, och den betalade man efter kilopris på restauranten. Smart! Skor och kläder var inte dyrt, och våra väskor blev fyllda till bristningsgränsen. Som tur var hade jag beställt och betalt för extrakilon på flyget, men det blev nog några för många ändå. Tips för framtida resenärer: Åk dit med ganska tom väska och handla en ny garderob. Alternativt; åk dit utan väska och handla en sådan också.
Så mycket hinner man nu inte på Kroatiens fastland på 2 dagar. Det blev mest att åka och promenera runt för att insupa atmosfären och se de vackra vyerna över hav och öar. Vi klättrade upp på Splits utsiktsberg bara därför. En hänförande utsikt och en minst sagt annorlunda växtlighet mötte oss. Det berget är värt ett besök om man inte är rädd för att promenera. Värt ett besök är också medeltidsstaden Trogir där vi flanerade runt i nästan en hel dag. Mysigt att bara titta på, men också många fina restauranter, butiker och marknader. Mycket säljs för övrigt just på marknader. De är i allmänhet mer välbesökta än butikerna. Vad ska man då köpa? Se till att få tag på den inhemska skinkan Dalmatinski Pršut, godare än den italienska. Och osten Paski Sir skojar man inte bort. De går att få vaccumförpackade så att de inte blir förstörda på flyget. Dessutom bör man ju prova på det inhemska goda vinet, billigt men inte så stora prisskillnader som på annat.Varför inte köpa en slips, Kroatien är slipsens hemland. Den är till och med döpt efter landet. Kravatt – Hrvatska.
Utsikt från vår lägenhet i Maslinica på Solta
Och vädret, vad ska man säga om vädret. Vi såg knappt ett moln under vår vecka där. På dagarna var det alltid dryga 30 grader och på nätterna sällan under 25. Undra på att man aldrig ville gå och lägga sig. Ett glas vin på balkongen kunde räcka många timmar. Där fanns mygg, och de gav ganska stora bett, men de var inte lika aggressiva som vi är vana vid här hemma.Havet, vad ska man säga om havet – så kristallklart att man kunde urskilja varje detalj av havsbotten på minst 10 meters djup. Mycket är det beroende att här inte finns sandstränder som grumlar vattnet. Och i havet finns fisk och skaldjur som kan tillfredställa alla läckergommar. Jag har tidigare inte varit så förtjust i bläckfisk, men nu ändrade jag uppfattning. Grillad ligne. Mjauu!! Och fiskarna, vilka upptäckter. Vi åt mest havsaborre och guldbraxen men sista dagen fick vi tag på en riktig smaksensation en Drakhuvudsfisk på ett halvt kilo. Man kunde aldrig riktigt veta vad restauranten hade för dagen. Men den sista kvällen hade de fått in en sådan fuling.
Mumsig drakhuvudsfisk, och lite gullig också
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar