Av Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand 2013
ISBN 9789146223450, Inbunden, 350 sidor
All heder åt Jan Mårtenson. Med denna bok har han givit ut 63 böcker och detta är den 41:a om antikhandlaren Johan Kristian Homan. Till en början var jag ganska förtjust i hans böcker. Han visade att man inte behöver fylla kapitlen med våldsamma och blodiga historier. Mårtenson valde istället att bilda sina läsare och fylla dem med främst historiska fakta. Det var både annorlunda och trevligt.
Med tiden har det dock blivit synnerligen enformigt. Den ena boken tycks kalkerad från den andra. De är förvillande lika och någon förnyelse skymtar inte någonstans. Dessutom åldras ju inte huvudpersonen. Den första boken om honom kom ut 1973 och då var han väl i fyrtioårsåldern. Han borde m a o vara runt 80 nu. Nejdå, han behåller sin ålder likt Kalle Anka. Det som har skett med åren är att han har skaffat sig en flickvän, som inte heller åldras. Francine, som liknar Julia Roberts. De diskuterar om de ska gifta sig och skaffa barn eftersom hennes biologiska klocka tickar. Hur den nu kan göra det eftersom inte heller hon åldras, och Homans katt har också evigt liv.
Som sagt, det börjar bli tjatigt. Ett typiskt scenario när två personer träffas är: Person ett säger något. Person två svarar; Nu förstår jag inte riktigt. Då kan person ett berätta något upplysande. Detta upprepas om och om igen så att läsaren blir lätt uttjatad. Och det finns inte en bok som inte nämner ordet Hauptbyrå ett flertal gånger. Det blir till sist så att man bara väntar på det.
Homan har denna gång fått i uppdrag att åka till Florida med uppdrag att köpa en gammal grekisk hjälm åt en kund. Detta får i förlängningen dramatiska följder med mord som yttersta konsekvens. Johan Kristian Homan kan som vanligt inte låta bli att lägga näsan i blöt. Han är mer än vanligt enerverande, kverulerande och överskattar sin egen betydelse. Jag har inga problem med att kriminalhistorien är tunn och att författaren lägger ut en ledtråd tidigt som gör att man kan avslöja mördaren. Jag har inte heller några problem med att boken är sprängfylld med information om händelser och antikviteter. Det jag har problem med är att jag tycker mig ha läst den här boken så många gånger förut.
Betyg: 2 tomteluvor
Foto: Cato Lein
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar