onsdag 30 april 2014

Anna Jansson: Skymningens barfotabarn - Bokomdöme

Skymningens barfotabarn
Av Anna Jansson
Norstedts 2014
ISBN 9789113055794, Inbunden, 300 sidor
Anna Jansson har hållit på med sina berättelser om polisen Maria Wern sedan år 2000. Böckerna har under åren ändrat karaktär. Det har inte bara blivit en ny miljö i och med att Maria flyttade till Gotland. Böckerna har också blivit mer engagerade i människor som har det svårt, speciellt barn. Den ganska stora portion humor som fanns i de inledande böckerna har tonats ner och jag har ibland efterfrågat mer av den varan. Årets bok är i det närmaste humorfri, och hur skulle den kunna vara annat. Den handlar till stor del om barn som far illa. Dels för att de kommer från instabila förhållanden, och då i både låg och hög samhällsklass. Och dels för att mobbningen är etablerad och utbredd och till viss del accepterad. Ingen tjallar, det är lite grand som hederskodex bland brottslingar.

En 92-årig gammal tysk soldat blir skjuten i ett fiskeläge. Byborna är allt annat än villiga att berätta vad de vet. Maria och hennes poliskamrater har svårt att hitta en anledning till att någon ville skjuta en så gammal man. Samtidigt, i närheten, är hennes egna barn på sommarkollo. Där finns mobbare och där finns en skör flicka som heter Mirela, som verkar ha problem. Läsarens oro blir tyvärr besannad.

Blandningen av krigshistoria, barns utsatthet och Marias egna relationsproblem blir som vanligt i Anna Janssons böcker både trivsam underhållning och påtagliga tankeställare. Hennes beskrivningar av barn är alltid levandegjorda. Hon låter dem ta plats och framstå som egna individer istället för som så ofta som bihang till sina familjer. I den här boken är de i allra högsta grad bokens huvudpersoner.

Mordhistorierna är sällan så märkvärdiga i Anna Janssons böcker, och det är heller inte nödvändigt. Även om där naturligtvis finns spänningsmoment och en "vem-är-den-skyldige" problematik så är personerna och deras drivkrafter oftare intressantare än vem som sköt vem.

Författaren har etablerat en egen nisch och en egen läsekrets, men jag önskar ändå att hon som omväxlig skulle prova på ett annat upplägg i sina deckare. Överraska mig lite! Och gör hon inte det så är jag ändå nöjd med att få fortsätta läsa om Maria Werns öden och äventyr. Hon har nästan blivit en del av min bekantskapskrets.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Leif Hansen

1 kommentar:

Anonym sa...

Boken väntar i min att-läsa hög. Ser fram emot den :-)

Veckans Tio i Topplåt 1133

Big Dee Irwin & Little Eva: Swinging On A Star In på listan 1 februari 1964 Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 2