Brott kan ej styrkas
Av Martin Melin
Forum 2015
ISBN 9789137143187, Inbunden, 256 sidor
Det är ingen tvekan om att Martin Melin vet vad han skriver
om. Som den polis han är kan han beskriva yrket inifrån, använda sig av den typ
av dialog som tillhör arbetet. Det är naturligtvis aldrig fel att gräva där man
står. Att använda sig av de egna erfarenheterna.
Melins böcker har ingen egentlig kriminalgåta. De handlar om
arbetet i ett poliskollektiv. Små som stora ärenden. Vi får följa med på
fyllebråk, äktenskapliga dispyter, självmord och smårån. M a o en vardag för en
vanlig polis. Den enda röda tråden kriminellt är ett antal rån begångna av
tonåringar, där polisen så småningom väljer att utöka spaningarna och försöka
sätta dit ungdomsbrottslingarna.
Till polisens vardag hör också ett familjeliv som
författaren också väljer att fokusera på, kanske mer än på de många
vardagsbrotten. Huvudpersonen, Thomas Hallgren, har ett trassligt sådant.
Ovanligt eller inte när det gäller poliser, jag vet inte! Han forskar också i
sin pappas öde, en pappa som också var polis.
Martin Melin använder sig av kriminalromanen för att rikta
en hel del polisledning och politiska beslut. Han skriver ut en
frustration över att det inte finns tillräckliga resurser att lösa brott.
Polisdialogen är säkert tänkt att vara äkta, men känns ändå
lite stolpig och overklig. Jargongen är ganska rå och svår att ta till sig. Det
gör att karaktärerna mister i trovärdighet, man kan för övrigt önska sig en
djupare gestaltning av dem. Vad gör poliserna till vad de är?
Betyg: 2 tomteluvor
Foto: Kalle Assbring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar