Rebecka Edgren Aldén: Den åttonde dödssynden - Bokomdöme

Den åttonde dödssynden

Av Rebecka Edgren Aldén

Norstedts 2015

ISBN 9789113061665, Inbunden, 320 sidor

Författaren arbetar i tidskriftsbranschen, för närvarande som andreredaktör på Damernas Värld. Det här är hennes romandebut efter att tidigare ha givit ut en debattbok, Skriet från kärnfamiljen.

Just familjen är centralt också i denna bok. Nora har drabbats av en allvarlig olycka, men överlevt mot alla odds. Hon är nästan helt återställd. Hennes nya liv är till stora delar styrt av social media. Hennes blogg är populärast i staden, och hon är mycket aktiv på Instagram och Twitter. Hon lever sitt liv tillsammans med många andra genom ständiga inlägg. Dessutom är hon en populär föredragshållare, där hon berättar om sitt liv tillbaka efter olyckan. Hon skriver också storsäljande böcker om självhjälp. I den här boken håller Nora på att skriva om de sju dödssynderna. Det visar sig att hon själv ”syndar” på alla sju sätten.

Det mesta i hennes liv kretsar kring henne själv, hennes man är dessutom hennes marknadsansvarige. Naturligtvis går detta ut över hennes familjeliv, framförallt över hennes två barn där hennes kontakt känns mycket ytlig.

Klara flyttar in i huset mittemot. Barnen tyr sig till henne och hennes hund. Nora misstänker att hennes man är otrogen, och då med Klara. Noras liv kommer i obalans och hon mår allt sämre. Hon har svårt att hålla fasaden uppe gentemot grannar och vänner. Hela situationen utmynnar i ett våldsamt crescendo.

Nora är egentligen en ganska obehaglig person att läsa om. Men det lockar, som läsare vill man veta mer om henne och hennes bevekelsegrunder. Dessutom vill man stampa i golvet och skrika: Skärp dig nu. Tänk på barnen.

Nästan alla karaktärer i boken är på något sätt lite egoistiska. Klara och de övriga grannarna är iklädda sina sociala masker och tänker mest på sig själva. De syndas frekvent om man tänker på de sju dödssynderna. Även Noras man är en ganska obehaglig typ. Kanske skulle man önska sig några fler ”normala” bland bokens personer.

Det finns en skräckfilmsstämning i boken som jag inte kan beskriva närmare. Det skulle bli en spoiler. Författaren lyckas bra med att långsamt öka dramatiken, för att sedan avsluta på äkta Hitchcockmanér.

Betyg: 3 tomteluvor  

Foto:Caroline Tibell