Tankar från en samlares hjärna: Ann Rosman: Vågspel

måndag 20 juni 2016

Ann Rosman: Vågspel - Bokomdöme

Vågspel

Av Ann Rosman

Albert Bonniers Förlag 2016

ISBN 9789100145033, Inbunden, 478 sidor

Författaren har tidigare skrivit fem böcker om Göteborgspolisen Karin Adler. De har ofta haft ett historiskt tema och så även denna gång. Den 5 juni 1916 går det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire på en mina och sjunker utanför Orkneyöarna. Det får bilda upptakten till Ann Rosmans historia som i många stycken grundar sig på verkliga händelser.

1977 gör att antal personer en expedition till Orkneyöarna i syfte att dyka på HMS Hampshire. Det ryktas om att det finns mängder av guld på fartyget som ursprungligen var på väg för att bistå den ryska tsarfamiljen. Dykchef är den Marstrandsbaserade Bo Stenman som i dykarkretsar går under smeknamnet Svensken. Han är ytterst kompetent, men också lite av en rättshaverist i sin kamp mot den norska staten för att kräva ersättning för de missförhållanden som de tvingats arbeta under.

I nutid, nästan hundra år efter HMS Hampshires förlisning hittas Bo Stenmans segelbåt drivande vid Orkneyöarna. Ingen finns ombord, men det finns blod där. Lite senare finner man också en död kropp i havet. Karin Adler och en svensk kollega reser över för att bistå den skotska polisen. De ställs inför ett mysterium som har historiska förgreningar och de har inte heller helt lätt att samarbeta med den lokala polisen.

Jag tror inte att Ann Rosman någonsin lagt ner så mycket arbete på historisk, geografisk och dykarteknisk research. Imponerande! Därom vittnar också de sidor av tack till olika personer och de källhänvisningar som finns i slutet av boken. Det gör tveklöst Vågspel till hennes bästa roman hittills.

Miljöbeskrivningarna är så målande att jag genast vill åka till Orkneyöarna. Beskrivningarna av de extremt farliga dykningarna är klaustrofobiskt hemska och får mig tvärtom att vilja hålla näsan över vattnet. Den historiska kopplingen är spännande och intressant. Ann Rosmans intrig är välgenomtänkt, utan större åthävor och trots avsaknaden av traditionella spänningsscener är det nervkittlande hela vägen till finalen. En final där det ändå blir lite action.

Själva kriminalhistorien är inte så märkvärdig, till och med ganska ointressant i det stora hela. Dialogen på dykskeppet kan ibland tendera att bli lite naiv och platt. Men historien förs ändå framåt av de intressanta karaktärerna.

Den här nischen som författaren har funnit är hon bäst på i landet. Att plocka upp tämligen okända historiska händelser och därifrån spinna en spännande och intressant väv.

Betyg: 4 tomteluvor