Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

onsdag 23 augusti 2017

Veckans Tio i Topplåt 439

The Hounds: I'll Take Where The Music's Playing
In på listan 9 december 1967
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 4

tisdag 22 augusti 2017

Thomas Engström: Öster om avgrunden - Bokomdöme



Öster om avgrunden
Av Thomas Engström
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100159047, Inbunden, 376 sidor

Det här är den fjärde och avslutande delen i Thomas Engströms väderstreckskvartett om den frilansande agenten Ludwig Licht.

Licht är en medelålders, svårt alkoholiserad f d Stasiagent. Efter murens fall har han fortsatt sina internationella uppdrag, främst i amerikansk tjänst. Att denne ganska misslyckade och tilltufsade individ ändå har fått fortsätta har berott på att han har besuttit en skicklighet och streetsmartness som har åstadkommit resultat.

Den cynism Licht uppvisar är nästan vacker. Han har en unik känsla för vad som händer runt omkring honom och kan agera därefter. I den här boken får vi också bekanta oss med hans vuxne son Walter.

Arenan är Georgien. En kvinna, Pauline Hollister, vänder sig till Ludwig och säger sig ha intressanta saker att berätta. Men hon försvinner. Flera terrordåd drabbar landet och Ryssland börjar reagera. En internationell kris är i startgroparna. Mycket hänger på hur Ludwig lyckas i denna fjärde bok där han får sitt svåraste och farligaste uppdrag. Han ställs dessutom mot en av sina gamla chefer från Stasitiden.

Jag vet att författaren har tillbringat lång tid i Georgien. Det märks. Han tycks besitta en hatkärlek till landet. Det är så vackert, nästan poetiskt beskrivet i ena stunden för att sedan handla om problem, fattigdom och misär. Det är absolut inte en reseguide, jag skulle inte vilja resa i Ludwig Lichts fotspår, men jag skulle gärna besöka huvudstaden Tbilisi. Författaren har gjort mig sugen.

Samtliga de fyra delarna i serien har varit mycket välskrivna, men jag tror att jag uppskattar denna bok mest. Jag hoppas att det inte beror på att det är den senaste jag har läst. Jag kommer på mig själv under läsningen att helt strunta i intrigen. Jag njuter så av Thomas Engströms formuleringar och av de subtila kommentarer som Ludwig Licht kläcker ur sig. Att det också finns gott om humor tilltalar mig alldeles särskilt.

Vad författaren ska skriva nu ska jag inte ge några råd om. Det lyssnar han ändå inte på. Den trevligt egensinnige Thomas Engström har alltid haft sin egen agenda.

Betyg: 5 tomteluvor


Foto: Maurice Wolff
 

Liselott Willén: DET FINNS inga MONSTER - Bokomdöme



DET FINNS inga MONSTER
Av Liselott Willén
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100167622, Inbunden, 267 sidor

Liselott Willén är född på Åland och det är också där hon har placerat handlingen i sin nya roman. Annars är hon nu bosatt i Örebro, där hon arbetar som läkare.

En väl beskriven åländsk landsbygd har blivit bakgrund till denna psykologiska thriller. Tonåringen Alice har fått ett sammanbrott och flyttar med sin mamma tillbaka till sitt hus vid havet, där de inte har bott på tio år.

Den gamla miljön och omgivningen får Alice att minnas de tragiska händelser som fick dem att flytta. Mest förträngt är hågkomsterna av hennes pappa och om hur han omkom.

Alice är en egen flicka. Hon är tvär och trubbig men är ändå full av olika känslor. I och med att hennes minnen återvänder blir hon mer och mer förvirrad. I skolan har hon ont om kamrater, tvärtom kommer hon lätt i bråk och skaffar sig ovänner.

Den psykologiska dramatiken är stor och eskalerande ju längre man läser. När man tror sig på det klara med vad som hänt överraskar författaren med nya vändningar.

Språkligt använder Liselott Willén gärna naturen som en egen karaktär i intrigen. Persongalleriet är annars ganska litet, men å andra sidan är alla intressanta och välgestaltade.

Den psykologiska thrillern är på frammarsch igen och Liselott Willén är en välskrivande representant för genren.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Sofia Runarsdotter
 

Björn Hellberg: Likspett - Bokomdöme



Likspett
Av Björn Hellberg
Lind & Co 2017
ISBN 9789174619348, Inbunden, 303 sidor

Dags för den tjugofjärde deckaren om Sten Wall i den fiktiva Staden, en plats som är förvillande lik Hellbergs eget Laholm. Ett antal andra kriminalromaner och runt 25 fackböcker om tennis gör Björn Hellberg till en av landets flitigaste författare,

Och ta mig tusan, har han lyckats bättre än vanligt. Det är lätt att en serie går i stå när antalet titlar stiger. På senare år tycker jag att författaren har tappat lite fokus och skärpa, med denna bok har han återvänt till de spänstiga berättelser som han skrev i början av karriären. Aktuella och brännande ämnen har han aldrig skyggat för.

Likspett är ett redskap som man förr använde för att sticka ner i marken för att lokalisera gravar. Allt i avsikt att försöka undvika att begrava flera personer på samma ställe. Nu använder författaren ett sådant som mordverktyg, mig veterligen för första gången i litteraturen.

Personer i Staden med anknytning till Cykelklubben Hök drabbas av brott. Är det någon cykelhatare i farten? Samtidigt dyker clowner upp lite här och där och skrämmer slag på folk. Det finns vissa samband och Sten Wall och hans arbetskamrater får mycket att utreda.

Björn Hellberg lutar sig som vanligt säkert mot sitt varierade språk. Denna gång har han lyckats med att få de olika karaktärerna att tala på olika sätt – istället, som det ibland varit fallet, för att alla låter som just Björn Hellberg.

Den folkkäre författaren lär inte bli mindre omtyckt när han skriver böcker som denna. Landets mest signeringsvillige får nog också förbereda sig med fler pennor inför hösten.

Betyg: 3 tomteluvor



Foto PeO Persson

måndag 21 augusti 2017

Andreas Norman: De otrogna - Bokomdöme



De otrogna
Av Andreas Norman
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100156510, Inbunden, 288 sidor

Andreas Norman debuterade som poet redan 1996. Sin första thriller skrev han 2013, En renande eld. Den blev mycket lovordad, även internationellt.

På något sätt har poesin påverkat hans språk. Andreas Norman skriver mycket målande, miljöer och personer får liv under hans penna. Han lyckas till och med skildra extremt våld utan att det blir splattrigt och rått.

Bente Jensen är svensk säkerhetsagent i Bryssel. Hon kommer en brittisk konspiration i Syrien på spåren och hamnar i ett tyst krig med MI6-agenten Jonathan Green. Naturligtvis blir det spännande, även idag kan spionthrillers bli det, trots att ämnena har förändrats sedan Le Carrés böcker. Det är för övrigt inte helt fel att jämför just med honom.

Konflikten eskalerar och drabbar så småningom Bentes egen familj. Beskrivningarna hur privatlivet blir drabbat, både för Bente och Jonathan, är mycket läsvärda, inkännande och känsligt beskrivna. Här finns inget av det pekoral som ibland kan finnas när familjefrågor ska beskrivas i kriminalromaner, speciellt i svenska sådana.

Andreas Norman har producerat en högoktanig internationell thriller, men som svensk läsare känner man sig ändå hemmastadd. Mycket av den familjerelaterade intrigen skulle kunna ha tilldragit sig var som helst.

Den här författaren tillhör verkligen världseliten i genren internationella thrillers.

Betyg: 5 tomteluvor 


Foto: Emil Malmberg
 

Marianne Cedervall: Dit solen aldrig når - Bokomdöme



Dit solen aldrig når
Av Marianne Cedervall
Lind & Co 2017
ISBN 9789174617849, Inbunden, 298 sidor

Denna bok är den tredje i serien om Anki Karlsson och Tryggve Fridman i den fiktiva socknen Mullvads på Gotland.

Det är trivsamma och tillbakalutade böcker som innehåller en måttlig mängd våld, men desto mer av den gotländska naturen. Visby förekommer, men författaren använder hellre landsbygden som skådeplats.

Anki Karlsson påminner i sin nyfikenhet om Agatha Christies Miss Marple, men än mer om Jan Mårtensons antikhandlare Johan Kristian Homan. Hon lägger näsan i blöt och utsätter sig själv för fara. Men till skillnad från den lite näbbige Homan är Anki lätt att ta till sitt hjärta.

Cedervall jämförs ofta med Maria Lang, och varför inte? Det är liknande ganska oblodiga mord och där finns en genuin trevlighet som gör böckerna mycket angenäma att läsa.

När Tryggve är på utlandssemester (kors i taket) begås ett mord i Visby. Anki är snabb att börja en egen liten utredning, vilket upprör Tryggve när han kommer hem – som den pensionerade polis han är.

Det osannolika deckarparet fortsätter ändå tillsammans arbetet med att spåra mördaren. Brottet verkar kretsa kring Fruntimmershuset, ett hem för kvinnor på sjuttiotalet. Hemmet har en svart historia som många inte vill ska skåda dagens ljus.

Det finns verkligen utrymme för denna typ av deckare, där det också finns ett stort fokus på vardag och gemyt. Det blir en bra kontrast till det våld och elände som vi drabbas av både i verklighet och fiktion.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Mia Carlsson

Märkliga skivomslag 618

Hela världen undrar om det är artisten eller albumet som heter Åskfot?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 18 augusti 2017

Märkliga skivomslag 617

Jag fick först för mig att Derek var Carolas favorit.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 16 augusti 2017

Veckans Tio i Topplåt 438

The Shanes: Cara Mia
In på listan 6 januari 1968
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 5

måndag 14 augusti 2017

Märkliga skivomslag 616

Någon som känner igen sig? Alltid saknas det en pusselbit.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 11 augusti 2017

Märkliga skivomslag 615

Jesus! Ja, någon måste väl ge ordet smaklöst ett ansikte.


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 9 augusti 2017

Veckans Tio i Topplåt 437

Svenne & Lotta: Do You Want To Dance
In på listan 24 november 1973
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 2

måndag 7 augusti 2017

Märkliga skivomslag 614

Herr Dryck har återigen fyndat. Så här säger han om detta ganska vedervärdiga omslag:

"Men hallå. Ross Geller i mustasch duschar med boxhandskar, shorts, boxardojjor och hörselskydd, som han dessutom har satt på sig helt fel. Han håller om en glad kvinna med simglasögon och röv.

Hela omslaget är så fullt av missar. Till att börja med har de använt sig av ett duschrum i en träningslokal eller liknande, och försökt göra fotostudio av den. Problemet där (förutom det uppenbara att det är så galet smörigt att ha ett skivomslag där någon står i duschen) var att det svarta tyg som de skulle omsluta duschen med inte var stort nog. Följaktligen ser vi kakelvägg, smutsig list och en trasig tygkant ute till vänster där tyget kommer till korta.

Vidare råder viss oklarhet gällande de duschande tu. Skall hon föreställa en simmare? De lär väl ta av sig simglasögonen när de duschar? Skall hennes omfamnare vara hennes käresta? I så fall får jag inte ihop deras ansiktsuttryck i kombination med varandra. Hon skrattar upp i skyn medan han har ett flåsigt och obehagligt uttryck. Om han antastar henne borde hon inte se så glad ut, om han också är glad borde han visa det, och om hon också är full av kättja så är det ju dumt att skratta bort det.

Så till hans utstyrsel. Rätt enhetligt "boxare", men varför då hörselkåporna? Och varför har han satt på sig dem som ett pannband?

Vidare illustreras titeln "Run for love" med med två idrottare som inte springer någon av dem, en som simmar och en som skuttar runt på stället.

Jag undrar om fotografen Bagiro fick många fler jobb efter detta."


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 4 augusti 2017

Märkliga skivomslag 613

I din värsta dansfantasi är du fjättrad till händer och fötter, och har någon konstig strypsnara.


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 2 augusti 2017

Veckans Tio i Topplåt 436

The Hollies: Here I Go Again
In på listan 27 juni 1964
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 8

tisdag 1 augusti 2017

Stefan Spjut: Stalpi - Bokomdöme



Stalpi
Av Stefan Spjut
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100143565, Inbunden, 367 sidor

Normalt är det här en typ av bok som jag inte tycker om. Någon form av skräck med övernaturliga inslag och en kriminalgåta involverad. Man kan naturligtvis inte göra ett deckarmysterium med sådana inslag, eftersom allt går att förklara med nästan vad som helst.

Men i det här fallet gör jag ett undantag. Stefan Spjut skriver så bra och engagerande. Hans norrländska, samiska miljöer är magiska. Även om här finns troll och djur som inte är djur utan bara varelser. Varelser som skrämmer, som manipulerar och tar över.

Susso och Diana är barndomskamraterna som kommit ifrån varandra. När Diana åker till Susso efter många år dras hon in i en våldsam karusell av märkliga händelser och mycket ond och bråd död. Men Diana ger inte upp. Hon vill rädda Susso från den värld hon har hamnat i.

Sussos mamma är handlingsförlamad. Lennart Brösth, barnarövare och sektledare rymmer från psyket och Gudrun tror att han är ute efter henne. Kanske via Susso.

Boken knyter an till författarens första bok Stallo, men kan läsas fristående. Mycket kretsar kring vargar och Stalpi är ett av många samiska ord för det djuret.

Trollens värld är hemsk och Stefan Spjut beskriver den på ett sätt som skrämmer läsaren att fortsätta. Nyfikenheten blir större än rysningarna. Det är inte utan att man tittar ut genom fönstret ett par extra gånger efter mörkrets inbrott.

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Sofia Runarsdotter

måndag 31 juli 2017

Märkliga skivomslag 612

Av uppenbara skäl skämtar man varken med eller om Disco Rick.


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

söndag 30 juli 2017

Veckans Tio i Topplåt 435

The Maniacs: Please, Please, Please
In på listan 8 april 1967
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 5

lördag 29 juli 2017

Märkliga skivomslag 611

Ryktet säger att den peruanska Yma kunde prata med fåglar. Ryktet säger också att hon var från Brooklyn, men det ska ni inte lyssna på.


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 28 juli 2017

Märkliga skivomslag 610

Det märkligaste med Sören är inte de två förvirrade damerna. Inte heller den urkorkade titeln på albumet. Nej, det är att han är protestsångare. Han protesterar mot Skåne. Hör här: "Jag vill ge Skåne tillbaka till Danmark/ en skåning litar jag aldrig på/ låt oss ge Skåne tillbaka till Danmark/ dom talar inte vårt språk ändå!"


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

torsdag 27 juli 2017

Veckans Tio i Topplåt 434

The Scaffold: Thank U Very Much
In på listan 6 januari 1968
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 6

onsdag 26 juli 2017

Jan Mårtenson: Elakt spel - Bokomdöme



Elakt spel
av Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand, 2017
Inläsare: Tomas Bolme
9789174333657, Ljudbok, 11 timmar 8 minuter

Det finns få deckarförfattare i detta land som är så envisa och trägna som Jan Mårtenson. Detta är den fyrtiofemte boken om antikhandlare Johan Kristian Homan och hans siamesiska katt Cléo de Merode. Tillsammans med hans övriga utgivning börjar det närma sig sjuttio titlar. Det är väl bara Kjell E Genberg som kan slå det.

Homanfansen är många. Det finns sedan många år ett Homansällskap som träffas och äter de måltider som avnjutes i böckerna. Det borde dock bli tunnsått med rätter numera eftersom antikhandlaren i denna bok mest köper färdiglagat. Jag kan förstå fascinationen. Här finns en kriminalgåta, om än sidoordnad och naturligtvis med relativt oblodiga mord. Här finns mycket kulturvetenskap, läsaren får många nya kunskaper om antikviteter och Stockholm.

Här finns också lite samhällskritik, men den är mer av den kverulanta typen. Homan är en riktig gnällspik, klagar på det mesta. Det var bättre förr verkar vara hans devis. Han är också i ett förhållande med Francine, som liknar Julia Roberts. Vad hon ser hos honom är oklart. Själv tycker jag att han är oartig, plump och en extrem tråkmåns. Han går ofta på partyn, eller tillställningar kanske jag ska säga, och han tillför aldrig någonting förutom att säga fel saker vid fel tillfälle.

Hans ålder har jag skrivit om tidigare. I första boken var han mellan 40 och 50 år, och det är han fortfarande.

Romanen består mest av ett evigt resonerande. Kan det ha gått till så, eller kanske så. Homan misstänker än den ena och än den andra. Och han säger det till dem, vilket inte verkar vara en helt säker metod. Själv anser han sig själv vara huvudmisstänkt, vilket mest lyfter hans ego. Varför han skulle vara misstänkt är ganska obegripligt.

Brotten löses oftast av en slump, inget fel i det. Ibland av Johan Kristians katt eller som nu av en liten pojke. Både Homans privatundersökning och polisens arbete verkar vara rätt planlöst. Själv anklagar han de olika personerna i intrigen i tur och ordning, och måste naturligtvis träffa rätt till sist.

Jan Mårtenson håller ändå stilen. Han ger sina läsare vad de vill ha. Trivselmord och kultur. Det gör han bra. Men eftersom jag denna gång konsumerade boken som ljudbok hände det att jag somnade.

Betyg: 2 tomteluvor 


Foto: Cato Lein
 

Buthler & Öhrlund: Uppståndelsen



Uppståndelsen
av Dan Buthler & Dag Öhrlund
Lind & Co, 2017
Inläsare: Stefan Sauk
9789174618020, Ljudbok, 8 timmar 59 minuter

Den här boken har jag konsumerat som ljudbok, inläst av Stefan Sauk. Han är en av Sveriges skickligaste i det gebitet. Han har en otrolig förmåga att variera sin röst och gestalta personerna i boken, även om jag tycker att hans tolkning av Christopher Silfverbielke är alltför lismande.

Silfverbielke ja, han är tillbaka för åttonde gången. Jag är medveten om att han är mycket populär bland läsarna, och att de förväntar sig mycket psykopatiskt våld och extrema kvinnoövergrepp. Men för egen del tycker jag att berättelsen gått i stå, allt som sker är upprepningar av tidigare böcker. Huvudpersonen är naturligtvis lika vidrig och känslokall. Kanske finns där en skillnad ändå, han tar kanhända kål på fler och utsätter fler för sexuella perversiteter.

Christopher är strandad i Thailändska badorten Pattaya som är ökänt för sin sexhandel. Han är näst intill utblottad. I alla fall med hans mått mätt. Räddningen blir den amerikanska änkan Mary Jo Chaplain som är god för 150 miljoner $. Silfverbielkes charmoffensiv lyckas och till sist återstår bara att få henne att ändra sitt testamente och därefter att mörda henne.

Det mesta lyckas, men det blir lite grus i maskineriet vilket får psykopaten att bege sig till USA. Där är han redan efterlyst för mord och måste vara mycket försiktig. Intrigen rullar på i bästa Christopher Silfverbielkeanda. Han mördar brutalt de som misshagar honom och gör vad som helst för sitt eget välbefinnande. Hans njutningar består i enorma mängder alkohol, främst champagne, men också kokain och våldsamma sexlekar får honom på gott humör.

Jag kan, med tanke på bokens slut, nästa utlova en nionde del. Fler än jag skulle nog ändå bli glada om psykopaten äntligen får sitt mer än väl rättmätiga straff. Om man skulle lägga ihop straffvärdet av alla hans brott skulle det säkert bli fyrsiffrigt i antalet år.

Betyg: 2 tomteluvor  


Foto: Knut Koivisto

Veckans Tio i Topplåt 433

Rick Nelson: Fools Rush In
In på listan 26 oktober 1963
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 8

tisdag 25 juli 2017

Anna Bågstam Ryltenius: Stockholm psycho - Bokomdöme



Stockholm Psycho
av Anna Bågstam Ryltenius
Storytel Original, 2017
Inläsare: Emma Peters
10 delar med olika ISBN-nummer, Ljudbok, varje avsnitt c:a 55 minuter

Detta är ett nytt fenomen. Berättelser som skrivits direkt för ljudboksformatet, och inte är tänkt att komma ut tryckt på papper. Just denna historia är som en TV-serie med tio avsnitt och rejäla cliffhangers i slutet av varje.

Likheten med TV-serier är mer än påtagligt. Persongalleriet är rejält karikerat, de är olika urtyper. Dramatik med direktionsförändringar i intrigen är legio.

Viktoria och Karin är väninnor. När de står inför ett lik som någon av dem har mördat börjar en karusell för att bli av med kroppen. En karusell som i princip pågår genom hela boken. Läsarna får följa med i Stockholms nattliv när de två kvinnorna frotterar sig med det vackra folket, dricker champagne och bär snygga märkeskläder.

Överhuvudtaget läggs det mycket fokus på vad man äter och dricker, på vad man bär för kläder och hur man bor. Den nästan tio timmar långa lyssningen innehåller ett otal produktplaceringar av just sådant. Det går mig som lyssnare lite på nerverna. Det är som att läsa en bok med insprängd reklam.

Fler mord begås och de olika slumpvisa sammanträffandena som ideligen sker är gravt osannolika. Att världen är liten brukar man säga när man träffar på någon som man inte hade väntat sig just där man befinner sig. Men här måste världen ha varit mikroskopisk.

Det är mycket relationsdramatik inblandad. Alla i persongalleriet verkar vara mer eller mindre skruvade. Någon fullständigt normal människa står inte att finna.

Jag tror i för sig att det jag har kritiserat i själva verket har varit avsikten med boken. Att göra en produkt lik en såpopera i TV4.

Ljudbokens bästa delar är de dråpliga beskrivningar av olika livssituationer som förekommer. Hög humornivå där. Flumkonsulter på kontoret som vill öka sammanhållningen, konversationer på krogen och på fester där deltagarna pratar men inte lyssnar mm. Där har jag roligt, men det räcker tyvärr inte till en totalupplevelse att minnas.

Betyg: 2 tomteluvor  


Anna Rodell Dahlberg: Att söka slut - Bokomdöme





Att söka slut
av Anna Rodell Dahlberg
Idus Förlag 2017
9789175775210, Häftad, 362 sidor

Författaren gav ut Fasaden som rämnade 2012. Detta är den fristående fortsättningen. Landsbygdsdeckare har blivit allt vanligare, Anna Rodell Dahlberg har placerat sin berättelse i den fiktiva lilla orten Lykberga. Den är i alla händelser så stor att där finns ett systembolag.

Mångsysslaren Walle Antonsson flyger hem från Berlin när hans vän Carl-Rune har blivit mördad. Brottslingen är förvisso avslöjad och dömd, men Walle vill veta mer. Han tar sig till Lykberga, där mordet har skett, och hyr en sommarstuga. Han träffar Yvonne, vars far är Carl-Runes mördare. Han blir kär i henne och därmed faller det som till en början verkar vara bokens huvudspår. Det tar för övrigt över 200 sidor innan brottet mot Carl-Rune börjar behandlas.

Samtidigt sker ett mord i en leksaksaffär. På samma ställe har ett liknande brott blivit begånget trettio år tidigare. Finns det ett samband? Kriminalinspektör Louise Towén brottas med fallet.

Läsaren får följa mordintrigerna och de mer känslomässigt styrda historierna ur olika personers perspektiv. Ett problem är att alla dessa berättare har samma språk, låter nästan likadant. Det går naturligtvis ut över gestaltningarna. De får inte det djup som krävs. Inte förrän i bokens avslutning lyfts kriminalgåtan fram. Innan dess ligger fokus på relationer och liknande ämnen.

Jag hade gärna följt huvudhistorien med mordet på Carl-Rune Ossiansson vidare, men som sagts tidigare, den berättelsen både påbörjas och avslutas tämligen snabbt. Författaren måste bestämma sig för vilken typ av bok hon vill skriva, skall en kriminalhistoria vara kärnan i berättelsen måste den få ta mer plats.

Landsbygdstemat är annars bra. De små problemen som blir stora. Den lantliga stillheten kommer verkligen fram, liksom det lokala skvallret.

Betyg: 2 tomteluvor  


Märkliga skivomslag 609

I Texas har de ett eget träningsprogram. Texersize! Irlene tillhandahåller låtar som Saddle Bag Stomp, The Pecos Pull och Thighs Of Texas.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

måndag 24 juli 2017

Märkliga skivomslag 608

Mikrosilverskolan???

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

Veckans låt och märkliga skivomslag.

I förra veckan saknade bloggen en del inlägg om märkliga skivomslag och även veckans låt.

Kompensation väntas denna vecka med ett inlägg varje dag. Även några deckarrecensioner är på gång.

fredag 14 juli 2017

Märkliga skivomslag 607

Vilken lycklig familj! De har fått klappar, trots att de inte har haft råd med några juldekorationer.

Grabben har i sann amerikansk anda fått en revolver. Pappa har fått ett krocketset och en modelljärnväg med ovanligt lite räls och mamma har fått en matta. Inte så stor, men ändå en matta.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 12 juli 2017

Veckans Tio i Topplåt 432

John Kongos: He's Gonna Step On You Again
In på listan 14 augusti 1971
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 9

måndag 10 juli 2017

Märkliga skivomslag 606

Bra sättning; trummor och orgel....och en salig farsa!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 7 juli 2017

Märkliga skivomslag 605

Är kepsmannen döv, eller?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 5 juli 2017

Veckans Tio i Topplåt 431

Frank Ifield: Confession' (That I Love You)
In på listan 3 augusti 1963
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 10

måndag 3 juli 2017

Märkliga skivomslag 604

Plottrigt, sa Bill. Gyttrigt, sa Bull.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 30 juni 2017

Sören Bondeson: Lögnen är en annan sanning - Bokomdöme



Lögnen är en annan sanning
Av Sören Bondeson
Ordfront Förlag 2017
ISBN 9789170379468, Inbunden, 359 sidor

När Sveriges mest kände skrivarlärare för deckarförfattare själv ger ut en bok, det är inte den första, infinner sig ofrivilligt en viss förväntan om att detta skall vara något alldeles extra. Att det då infrias gör mig glad, mest kanske för att mina förväntningar inte har förstört min läsupplevelse. Sören Bondeson har coachat sådana kända namn som Jens Lapidus och Åsa Larsson.

Författaren har grundat sin roman på dokument som han har hittat i en gammal lada i Värmland. Det visade sig vara en unik berättelse om ett annorlunda liv, främst en skildring från ett brinnande andra världskrig. Sören Bondeson har låtit många av de verkliga namnen stå ograverade, medan andra har blivit anonymiserade. Speciellt familjen Wallenberg får en rejäl känga för sin inblandning i det nazistiska Tysklands affärer.

Berättelsen löper i två plan. Vi får följa den unge Axel Olof Severin som arbetar som vaktmästarbiträde på Enskilda Banken i Stockholm. Han hankar sig fram på en liten lön, som han oftast gör av med på de otaliga pilsnerhak som han frekventerar. Han tillhör ett mindre gäng som, så gott det går i ransoneringstider, försöker döva tristessen med alkohol.

I ett annat plan sitter Axel på Säters sinnessjukhus 1955 och skriver ner sin historia. Han är förvirrad och återfår minnet bit för bit.

På grund av två kvinnor i Stockholm blir Axel inblandad i spioneriaffärer. Han är ganska naiv och är själv mycket osäker på om han går engelska, tyska eller ryska ärenden. När en av hans vänner mördas blir också Axel jagad av både polis och underrättelsetjänsten. Vem kan han lita på? Hans tillit till de vänner han har varierar.

Det är en intressant och färgstark berättelse från krigstidens Stockholm som Sören Bondeson skrivit. Han har lagt stor vikt vid tidsmarkörer, en god research, och staden känns nära även om skildringen är från över 75 år sedan. På författaren språk finns inget anmärka, fattas bara annat. Jag fångas snabbt i historien, med de skarpa karaktärerna som verkligen är påtagligt verkliga och realistiska.

Invändningar då; även om boken är berättad i ett angenämt långsamt tempo så tappar denna ändå farten emellanåt. Den detaljerade tidsskildringen är ibland lite för noggrann och tar på det viset udden av intrigen. Jag känner inte att jag behöver veta exakt vilken gata karaktärerna promenerar på hela tiden.

Den här typen av böcker fascinerar mig trots detta. En true crimestory från fyrtiotalet får man inte ofta i sina händer. Mer sådant, tack.

Betyg: 4 tomteluvor


Foto: Jan-Åke Eriksson
 

Märkliga skivomslag 603

Vad duellerar de om? Hatten? Gitarren?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 28 juni 2017

Veckans Tio i Topplåt 430

Bobby Bare: 500 Miles Away From Home
In på listan 28 december 1963
Låg kvar i 2 veckor, Högsta placering: 5

måndag 26 juni 2017

Märkliga skivomslag 602

Eh! Vad har han rökt?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 23 juni 2017

Märkliga skivomslag 601

Hålla handen. Gulligt!

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 21 juni 2017

Jan-Eric Boo: Döden har sitt pris - Bokomdöme



Döden har sitt pris
Av Jan-Eric Boo
ruc Förlag 2017
ISBN 9789177391340, Inbunden, 268 sidor

Detta är författarens andra bok om skånepoliserna Michael Lundell och Mirka Salo. Jan-Eric Boo har själv haft kvalificerade tjänster inom polisen, bl a vid underrättelsetjänsten för den grova organiserade brottsligheten.

Han har tagit vara på rådet att skriva där man står. Jag betvivlar inte att mycket av polisarbetet i boken är realistiskt, i alla fall känns det så för mig som läsare.

En serbisk lastbil sprängs en natt i Hässleholm. I förarsätet hittas en skjuten man. De båda huvudpersonerna som just börjat i en nyskapad arbetsgrupp mot grov organiserad brottslighet får detta som sitt första fall. Spåren är få och leder åt olika håll. De leder både till en ensam galning och till en maffialiknande verksamhet i Bosnien.

Samtidigt brottas Michael och Mirka båda med familjeproblem av olika art. Michaels äktenskap håller på att svalna, hans son är narkoman och råkar i riktigt trubbel. Mirka i sin tur har en tvivelaktig sambo som misshandlar henne. De båda poliserna dras också till varandra, vilket naturligtvis komplicerar saken.

Som så vanligt i deckare av idag förekommer också en helt inkompetent polis. Är det med sanningen överensstämmande att varje avdelning har en sådan, eller är det ett litterärt knep för att öka underhållningsvärdet? Den här, som förresten lånat namn av en gammal norsk rockkung (om än med h:et på annat ställe i namnet), är för övrigt så osannolikt korkad att det vore tjänstefel att inte ge honom sparken på stående fot.

Tyvärr får kriminalberättelsen till viss del stryka på foten för relationsproblematiken. Författaren är bra på polisarbete, men inte lika bra på de vardagliga beskrivningarna. Det gör också att gestaltningarna brister och karaktärerna saknar därför riktig livskraft.

En f d polis som Jan-Eric Boo, med sin erfarenhet, kan säkert fixa till en bra kriminalhistoria utan att överkrydda med relationsproblem.

Betyg: 2 tomteluvor  


Veckans Tio i Topplåt 429

Maori Hi Five: Hippy Hippy Shake
In på listan 18 augusti 1962
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 4

tisdag 20 juni 2017

Jonas Bonnier: Helikopterrånet - Bokomdöme



Helikopterrånet
Av Jonas Bonnier
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100170837, Inbunden, 443 sidor

Helikopterrånet i Västberga 2009 är antagligen det mest spektakulära brott som begåtts i Sverige. Rånare som kommer och flyr i helikopter, går ner genom taket, allt medan polisen står maktlösa på gatan nedanför. Därför har det naturligtvis skrivits mycket om det. Ofta har det varit piloten som då har varit i fokus.

Jonas Bonnier har nu satt tänderna i händelsen och skrivit en roman som till stor del grundar sig på vad de medverkande brottslingarna har beskrivit för honom. Fyra av dem är till och med namngivna i bokens avlutande tacksidor.

Att skriva en roman om ett verkligt brott är inte helt lätt. Om det ska bli en roman måste man komma bort från det dokumentära och själv dramatisera. Det har författaren lyckats alldeles utmärkt med. Det är svårt att veta vad som är sanning och vad som är uppdiktat av Jonas Bonnier. Vad han gissar, vad han vet och vad han fabulerar. Som läsare får man stå ut med att inte kunna avgöra det, även om man har fått en större insikt i brottet.

Pengarna från rånet har ännu inte återfunnits. Författaren skriver om detta också, sant eller inte? Vem vet! Det är lite tjusningen med läsningen, att man får tro och dra vilka slutsatser som man vill.

Jonas Bonnier är ingen nybörjare, även om detta är en deckardebut. Han har skrivit ett antal romaner, den första kom ut 1988. Det märks. Han har ett författardriv och har lyckats väl med gestaltningarna, främst av brottslingarna men även av den utredande polisen.

Det är också märkligt att det kan bli så infernaliskt spännande när man vet hur det ska gå. När bensinen i helikoptern börjar tryta – ska den räcka. Ska de lyckas komma ner genom taket? Kommer polisen att skjuta ner helikoptern? Läsaren ställer sig dessa frågor trots att svaret är givet.

Själva brottet känns lite glorifierat. Det är själva bedriften som är kronan på verket. Bovar blir hjältar. Detta utan att det finns någon Robin Hoodtanke. De försöker ta våra pengar för egen snöd vinning. Men det är förbaskat kittlande att läsa om.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Thron Ullberg