fredag 30 juni 2017

Sören Bondeson: Lögnen är en annan sanning - Bokomdöme



Lögnen är en annan sanning

Av Sören Bondeson

Ordfront Förlag 2017
ISBN 9789170379468, Inbunden, 359 sidor

När Sveriges mest kände skrivarlärare för deckarförfattare själv ger ut en bok, det är inte den första, infinner sig ofrivilligt en viss förväntan om att detta skall vara något alldeles extra. Att det då infrias gör mig glad, mest kanske för att mina förväntningar inte har förstört min läsupplevelse. Sören Bondeson har coachat sådana kända namn som Jens Lapidus och Åsa Larsson.

Författaren har grundat sin roman på dokument som han har hittat i en gammal lada i Värmland. Det visade sig vara en unik berättelse om ett annorlunda liv, främst en skildring från ett brinnande andra världskrig. Sören Bondeson har låtit många av de verkliga namnen stå ograverade, medan andra har blivit anonymiserade. Speciellt familjen Wallenberg får en rejäl känga för sin inblandning i det nazistiska Tysklands affärer.

Berättelsen löper i två plan. Vi får följa den unge Axel Olof Severin som arbetar som vaktmästarbiträde på Enskilda Banken i Stockholm. Han hankar sig fram på en liten lön, som han oftast gör av med på de otaliga pilsnerhak som han frekventerar. Han tillhör ett mindre gäng som, så gott det går i ransoneringstider, försöker döva tristessen med alkohol.

I ett annat plan sitter Axel på Säters sinnessjukhus 1955 och skriver ner sin historia. Han är förvirrad och återfår minnet bit för bit.

På grund av två kvinnor i Stockholm blir Axel inblandad i spioneriaffärer. Han är ganska naiv och är själv mycket osäker på om han går engelska, tyska eller ryska ärenden. När en av hans vänner mördas blir också Axel jagad av både polis och underrättelsetjänsten. Vem kan han lita på? Hans tillit till de vänner han har varierar.

Det är en intressant och färgstark berättelse från krigstidens Stockholm som Sören Bondeson skrivit. Han har lagt stor vikt vid tidsmarkörer, en god research, och staden känns nära även om skildringen är från över 75 år sedan. På författaren språk finns inget anmärka, fattas bara annat. Jag fångas snabbt i historien, med de skarpa karaktärerna som verkligen är påtagligt verkliga och realistiska.

Invändningar då; även om boken är berättad i ett angenämt långsamt tempo så tappar denna ändå farten emellanåt. Den detaljerade tidsskildringen är ibland lite för noggrann och tar på det viset udden av intrigen. Jag känner inte att jag behöver veta exakt vilken gata karaktärerna promenerar på hela tiden.

Den här typen av böcker fascinerar mig trots detta. En true crimestory från fyrtiotalet får man inte ofta i sina händer. Mer sådant, tack.

Betyg: 4 tomteluvor

Foto: Jan-Åke Eriksson
 

Inga kommentarer:

Veckans Tio i Topplåt 1126

The Spotnicks: Papa Oom Mow Mow In på listan 25 juli 1964 Låg kvar i 6 veckor, Högsta placering: 3