Om du vill lämna kommentar på ett inlägg - klicka på kommentar under inlägget. Skriv din kommentar. Markera namn/URL. Skriv ditt namn eller alias.

tisdag 22 augusti 2017

Thomas Engström: Öster om avgrunden - Bokomdöme



Öster om avgrunden
Av Thomas Engström
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100159047, Inbunden, 376 sidor

Det här är den fjärde och avslutande delen i Thomas Engströms väderstreckskvartett om den frilansande agenten Ludwig Licht.

Licht är en medelålders, svårt alkoholiserad f d Stasiagent. Efter murens fall har han fortsatt sina internationella uppdrag, främst i amerikansk tjänst. Att denne ganska misslyckade och tilltufsade individ ändå har fått fortsätta har berott på att han har besuttit en skicklighet och streetsmartness som har åstadkommit resultat.

Den cynism Licht uppvisar är nästan vacker. Han har en unik känsla för vad som händer runt omkring honom och kan agera därefter. I den här boken får vi också bekanta oss med hans vuxne son Walter.

Arenan är Georgien. En kvinna, Pauline Hollister, vänder sig till Ludwig och säger sig ha intressanta saker att berätta. Men hon försvinner. Flera terrordåd drabbar landet och Ryssland börjar reagera. En internationell kris är i startgroparna. Mycket hänger på hur Ludwig lyckas i denna fjärde bok där han får sitt svåraste och farligaste uppdrag. Han ställs dessutom mot en av sina gamla chefer från Stasitiden.

Jag vet att författaren har tillbringat lång tid i Georgien. Det märks. Han tycks besitta en hatkärlek till landet. Det är så vackert, nästan poetiskt beskrivet i ena stunden för att sedan handla om problem, fattigdom och misär. Det är absolut inte en reseguide, jag skulle inte vilja resa i Ludwig Lichts fotspår, men jag skulle gärna besöka huvudstaden Tbilisi. Författaren har gjort mig sugen.

Samtliga de fyra delarna i serien har varit mycket välskrivna, men jag tror att jag uppskattar denna bok mest. Jag hoppas att det inte beror på att det är den senaste jag har läst. Jag kommer på mig själv under läsningen att helt strunta i intrigen. Jag njuter så av Thomas Engströms formuleringar och av de subtila kommentarer som Ludwig Licht kläcker ur sig. Att det också finns gott om humor tilltalar mig alldeles särskilt.

Vad författaren ska skriva nu ska jag inte ge några råd om. Det lyssnar han ändå inte på. Den trevligt egensinnige Thomas Engström har alltid haft sin egen agenda.

Betyg: 5 tomteluvor


Foto: Maurice Wolff
 

Liselott Willén: DET FINNS inga MONSTER - Bokomdöme



DET FINNS inga MONSTER
Av Liselott Willén
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100167622, Inbunden, 267 sidor

Liselott Willén är född på Åland och det är också där hon har placerat handlingen i sin nya roman. Annars är hon nu bosatt i Örebro, där hon arbetar som läkare.

En väl beskriven åländsk landsbygd har blivit bakgrund till denna psykologiska thriller. Tonåringen Alice har fått ett sammanbrott och flyttar med sin mamma tillbaka till sitt hus vid havet, där de inte har bott på tio år.

Den gamla miljön och omgivningen får Alice att minnas de tragiska händelser som fick dem att flytta. Mest förträngt är hågkomsterna av hennes pappa och om hur han omkom.

Alice är en egen flicka. Hon är tvär och trubbig men är ändå full av olika känslor. I och med att hennes minnen återvänder blir hon mer och mer förvirrad. I skolan har hon ont om kamrater, tvärtom kommer hon lätt i bråk och skaffar sig ovänner.

Den psykologiska dramatiken är stor och eskalerande ju längre man läser. När man tror sig på det klara med vad som hänt överraskar författaren med nya vändningar.

Språkligt använder Liselott Willén gärna naturen som en egen karaktär i intrigen. Persongalleriet är annars ganska litet, men å andra sidan är alla intressanta och välgestaltade.

Den psykologiska thrillern är på frammarsch igen och Liselott Willén är en välskrivande representant för genren.

Betyg: 4 tomteluvor 


Foto: Sofia Runarsdotter
 

Björn Hellberg: Likspett - Bokomdöme



Likspett
Av Björn Hellberg
Lind & Co 2017
ISBN 9789174619348, Inbunden, 303 sidor

Dags för den tjugofjärde deckaren om Sten Wall i den fiktiva Staden, en plats som är förvillande lik Hellbergs eget Laholm. Ett antal andra kriminalromaner och runt 25 fackböcker om tennis gör Björn Hellberg till en av landets flitigaste författare,

Och ta mig tusan, har han lyckats bättre än vanligt. Det är lätt att en serie går i stå när antalet titlar stiger. På senare år tycker jag att författaren har tappat lite fokus och skärpa, med denna bok har han återvänt till de spänstiga berättelser som han skrev i början av karriären. Aktuella och brännande ämnen har han aldrig skyggat för.

Likspett är ett redskap som man förr använde för att sticka ner i marken för att lokalisera gravar. Allt i avsikt att försöka undvika att begrava flera personer på samma ställe. Nu använder författaren ett sådant som mordverktyg, mig veterligen för första gången i litteraturen.

Personer i Staden med anknytning till Cykelklubben Hök drabbas av brott. Är det någon cykelhatare i farten? Samtidigt dyker clowner upp lite här och där och skrämmer slag på folk. Det finns vissa samband och Sten Wall och hans arbetskamrater får mycket att utreda.

Björn Hellberg lutar sig som vanligt säkert mot sitt varierade språk. Denna gång har han lyckats med att få de olika karaktärerna att tala på olika sätt – istället, som det ibland varit fallet, för att alla låter som just Björn Hellberg.

Den folkkäre författaren lär inte bli mindre omtyckt när han skriver böcker som denna. Landets mest signeringsvillige får nog också förbereda sig med fler pennor inför hösten.

Betyg: 3 tomteluvor



Foto PeO Persson

måndag 21 augusti 2017

Andreas Norman: De otrogna - Bokomdöme



De otrogna
Av Andreas Norman
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100156510, Inbunden, 288 sidor

Andreas Norman debuterade som poet redan 1996. Sin första thriller skrev han 2013, En renande eld. Den blev mycket lovordad, även internationellt.

På något sätt har poesin påverkat hans språk. Andreas Norman skriver mycket målande, miljöer och personer får liv under hans penna. Han lyckas till och med skildra extremt våld utan att det blir splattrigt och rått.

Bente Jensen är svensk säkerhetsagent i Bryssel. Hon kommer en brittisk konspiration i Syrien på spåren och hamnar i ett tyst krig med MI6-agenten Jonathan Green. Naturligtvis blir det spännande, även idag kan spionthrillers bli det, trots att ämnena har förändrats sedan Le Carrés böcker. Det är för övrigt inte helt fel att jämför just med honom.

Konflikten eskalerar och drabbar så småningom Bentes egen familj. Beskrivningarna hur privatlivet blir drabbat, både för Bente och Jonathan, är mycket läsvärda, inkännande och känsligt beskrivna. Här finns inget av det pekoral som ibland kan finnas när familjefrågor ska beskrivas i kriminalromaner, speciellt i svenska sådana.

Andreas Norman har producerat en högoktanig internationell thriller, men som svensk läsare känner man sig ändå hemmastadd. Mycket av den familjerelaterade intrigen skulle kunna ha tilldragit sig var som helst.

Den här författaren tillhör verkligen världseliten i genren internationella thrillers.

Betyg: 5 tomteluvor 


Foto: Emil Malmberg
 

Marianne Cedervall: Dit solen aldrig når - Bokomdöme



Dit solen aldrig når
Av Marianne Cedervall
Lind & Co 2017
ISBN 9789174617849, Inbunden, 298 sidor

Denna bok är den tredje i serien om Anki Karlsson och Tryggve Fridman i den fiktiva socknen Mullvads på Gotland.

Det är trivsamma och tillbakalutade böcker som innehåller en måttlig mängd våld, men desto mer av den gotländska naturen. Visby förekommer, men författaren använder hellre landsbygden som skådeplats.

Anki Karlsson påminner i sin nyfikenhet om Agatha Christies Miss Marple, men än mer om Jan Mårtensons antikhandlare Johan Kristian Homan. Hon lägger näsan i blöt och utsätter sig själv för fara. Men till skillnad från den lite näbbige Homan är Anki lätt att ta till sitt hjärta.

Cedervall jämförs ofta med Maria Lang, och varför inte? Det är liknande ganska oblodiga mord och där finns en genuin trevlighet som gör böckerna mycket angenäma att läsa.

När Tryggve är på utlandssemester (kors i taket) begås ett mord i Visby. Anki är snabb att börja en egen liten utredning, vilket upprör Tryggve när han kommer hem – som den pensionerade polis han är.

Det osannolika deckarparet fortsätter ändå tillsammans arbetet med att spåra mördaren. Brottet verkar kretsa kring Fruntimmershuset, ett hem för kvinnor på sjuttiotalet. Hemmet har en svart historia som många inte vill ska skåda dagens ljus.

Det finns verkligen utrymme för denna typ av deckare, där det också finns ett stort fokus på vardag och gemyt. Det blir en bra kontrast till det våld och elände som vi drabbas av både i verklighet och fiktion.

Betyg: 3 tomteluvor  


Foto: Mia Carlsson

Märkliga skivomslag 618

Hela världen undrar om det är artisten eller albumet som heter Åskfot?

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 18 augusti 2017

Märkliga skivomslag 617

Jag fick först för mig att Derek var Carolas favorit.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 16 augusti 2017

Veckans Tio i Topplåt 438

The Shanes: Cara Mia
In på listan 6 januari 1968
Låg kvar i 4 veckor, Högsta placering: 5

måndag 14 augusti 2017

Märkliga skivomslag 616

Någon som känner igen sig? Alltid saknas det en pusselbit.

Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 11 augusti 2017

Märkliga skivomslag 615

Jesus! Ja, någon måste väl ge ordet smaklöst ett ansikte.


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 9 augusti 2017

Veckans Tio i Topplåt 437

Svenne & Lotta: Do You Want To Dance
In på listan 24 november 1973
Låg kvar i 3 veckor, Högsta placering: 2

måndag 7 augusti 2017

Märkliga skivomslag 614

Herr Dryck har återigen fyndat. Så här säger han om detta ganska vedervärdiga omslag:

"Men hallå. Ross Geller i mustasch duschar med boxhandskar, shorts, boxardojjor och hörselskydd, som han dessutom har satt på sig helt fel. Han håller om en glad kvinna med simglasögon och röv.

Hela omslaget är så fullt av missar. Till att börja med har de använt sig av ett duschrum i en träningslokal eller liknande, och försökt göra fotostudio av den. Problemet där (förutom det uppenbara att det är så galet smörigt att ha ett skivomslag där någon står i duschen) var att det svarta tyg som de skulle omsluta duschen med inte var stort nog. Följaktligen ser vi kakelvägg, smutsig list och en trasig tygkant ute till vänster där tyget kommer till korta.

Vidare råder viss oklarhet gällande de duschande tu. Skall hon föreställa en simmare? De lär väl ta av sig simglasögonen när de duschar? Skall hennes omfamnare vara hennes käresta? I så fall får jag inte ihop deras ansiktsuttryck i kombination med varandra. Hon skrattar upp i skyn medan han har ett flåsigt och obehagligt uttryck. Om han antastar henne borde hon inte se så glad ut, om han också är glad borde han visa det, och om hon också är full av kättja så är det ju dumt att skratta bort det.

Så till hans utstyrsel. Rätt enhetligt "boxare", men varför då hörselkåporna? Och varför har han satt på sig dem som ett pannband?

Vidare illustreras titeln "Run for love" med med två idrottare som inte springer någon av dem, en som simmar och en som skuttar runt på stället.

Jag undrar om fotografen Bagiro fick många fler jobb efter detta."


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

fredag 4 augusti 2017

Märkliga skivomslag 613

I din värsta dansfantasi är du fjättrad till händer och fötter, och har någon konstig strypsnara.


Källor: DiFonzo: The Worst Album Covers of the World 1 & 2 & Seriously Bad Album Covers - Boström, Kristenson, af Trampe: Sveriges Sämsta Skivomslag - Cover story, Volume One & Two - Album Covers from the Vinyl Junkyard - Herr Dryck: Katastrofala skivomslag

onsdag 2 augusti 2017

Veckans Tio i Topplåt 436

The Hollies: Here I Go Again
In på listan 27 juni 1964
Låg kvar i 1 vecka, Högsta placering: 8

tisdag 1 augusti 2017

Stefan Spjut: Stalpi - Bokomdöme



Stalpi
Av Stefan Spjut
Albert Bonniers Förlag 2017
ISBN 9789100143565, Inbunden, 367 sidor

Normalt är det här en typ av bok som jag inte tycker om. Någon form av skräck med övernaturliga inslag och en kriminalgåta involverad. Man kan naturligtvis inte göra ett deckarmysterium med sådana inslag, eftersom allt går att förklara med nästan vad som helst.

Men i det här fallet gör jag ett undantag. Stefan Spjut skriver så bra och engagerande. Hans norrländska, samiska miljöer är magiska. Även om här finns troll och djur som inte är djur utan bara varelser. Varelser som skrämmer, som manipulerar och tar över.

Susso och Diana är barndomskamraterna som kommit ifrån varandra. När Diana åker till Susso efter många år dras hon in i en våldsam karusell av märkliga händelser och mycket ond och bråd död. Men Diana ger inte upp. Hon vill rädda Susso från den värld hon har hamnat i.

Sussos mamma är handlingsförlamad. Lennart Brösth, barnarövare och sektledare rymmer från psyket och Gudrun tror att han är ute efter henne. Kanske via Susso.

Boken knyter an till författarens första bok Stallo, men kan läsas fristående. Mycket kretsar kring vargar och Stalpi är ett av många samiska ord för det djuret.

Trollens värld är hemsk och Stefan Spjut beskriver den på ett sätt som skrämmer läsaren att fortsätta. Nyfikenheten blir större än rysningarna. Det är inte utan att man tittar ut genom fönstret ett par extra gånger efter mörkrets inbrott.

Betyg: 4 tomteluvor  


Foto: Sofia Runarsdotter